Boken om det ”hemliga” Svarttjärnslägret!

Nu finns den – boken om utlänningskommissionens slutna interneringsläger Svarttjärn/Ingels utanför Rättvik som var i drift 1945-1946. Boken behandlar även förhistorien med alla huggarkurser som fanns under beredskapsåren och efterföljaren Svarttjärns fångkoloni som var i drift 1946-1951.

Boken är på 80 sidor i A4-format och limbunden med mjuka pärmar. Illustrerad med främst äldre svart-vita bilder som till större delen aldrig varit publicerade tidigare. Pris endast 180 kr. Frakt tillkommer vid postbefordran.

Beställningar kan göras till min e-post: c.hammare@telia.com eller på telefon 0248-140 77 kvällar och helger. Boken går också att köpa genom följande försäljningskanaler:

Rättviks Hembygdsförening (Rättviks Marknad samt gammelgården på sommaren))

Studieförbundet Vuxenskolan, Vasagatan 7A, Rättvik

Sörlins Bokhandel, Rättvik

Mora Bokhandel

Bingsjö Lanthandel

Levins Handelsträdgård, Stenbacken, Övre Gärdsjö

Dalarnas Museum, Falun

Norsk Veteranmuseum, Furudal

Länk till recension av boken i Dalarnas Tidningar

Intresserad av andra böcker? Titta då gärna på denna länk: www.dhdj.se/forsaljning.html

Kort sammanfattning om Svarttjärnslägret:

Andra världskriget drabbade inte Sverige direkt, men indirekt påverkades landet på många olika sätt och Siljansbygden var i det avseendet inget undantag.

Svarttjärnslägret mellan Rättvik och Bingsjö hade sitt ursprung under denna period. En del personer har hört att det fanns ett hemligt läger där under beredskapsåren och/eller att det senare ska ha funnits ett fångläger för främst rattfyllerister. Däremot är det tämligen få som har någon detaljkunskap om vad som egentligen försiggick där djupt inne i skogen, vilket naturligtvis har bidragit till rykten, spekulationer och felaktiga slutsatser. Syftet med denna skrift är därför att försöka bringa klarhet i Svarttjärns historia, och sätta in den i ett större sammanhang. Svarttjärn och dess föregångare blir därmed en del av svensk utrikes-, invandrings-, arbetsmarknads- och fångvårdspolitik under 1940-talet.

Upprinnelsen var den stora bränsle- och arbetskraftsbristen som uppstod under beredskapsåren. För att råda bot på detta startades ett stort antal s k huggarkurser för ovana skogsarbetare, både svenskar och utlänningar. I samband med att freden närmade sig befarade Statens Utlänningskommission en större flyktingström till Sverige och de inrättade därför fler interneringsläger. Ett av dessa blev Svarttjärn, eller Ingels som det hette i officiella handlingar och som öppnade den 15 juni 1945. Tillkomsten av lägret skapade en debatt i riksdagen. Detta slutna interneringsläger var ett arbetsläger där man fick arbeta i skogen eller bygga vägen till lägret. I princip var det en stor huggarkurs. Från början fanns ett större antal tyska desertörer internerade men de ersattes på hösten av andra nationaliteter. Bland dem fanns exempelvis en professor. Lägret avvecklades i januari 1946.

Efter att ha stått tomt några månader övertogs lägret av Fångvårdsstyrelsen i augusti 1946, där de inrättade en fångkoloni för främst rattfyllerister och tjuvjägare. En ministerfru hade stor del i detta. De som togs in på Svarttjärns fångkoloni fick arbeta i skogen, och fångkolonin var en föregångare på flera viktiga områden. Rykten säger att det fanns en del kändisar intagna. I slutet av 1940-talet blev förhållandet till markägaren Kopparfors AB mer ansträngt av flera olika anledningar och en flytt av fångkolonin började diskuteras. Sommaren 1950 togs beslut att flytta den till Sandsjön på Orsa finnmark och våren 1951 var verksamheten i Svarttjärn avvecklad.